![](https://ansgarsforsamlingen.se/wp-content/uploads/sites/11/2024/03/kjellbrunnegardred.jpg)
Veteran är väl bara förnamnet. Kjell Brunnegårds långa elektroniska erfarenhet imponerar. Långt innan datorer fanns i allas hem var han med om att bygga dem.
Med en Chalmersutbildning i elektronik i bagaget fick han jobb på Asea i slutet av 60-talet och var senare med om att konstruera de datorer som krävdes för att styra de maskiner som tillverkades vid företaget SMT.
I början av 80-talet återvände han till ASEA och i samband med att ABB bildades reste han en hel del till USA och flera länder i Europa.
Kjell har nu varit pensionär i snart 20 år, men hans tekniska kunskap har kommit till stor nytta för församlingen. Genom ett samarbete med teknikkunnige Anders Bertram och andra skapade han Ansgarskyrkans första hemsida, via företaget Crossnet.
När Equmeniakyrkan skapade en ny, kostnadsfri hemsidesplattform för församlingarna gick kyrkan över till den.
– Vi var tidigt ute med att testa den. Under Mikael Ericssons tid började vi med mejlutskicken till medlemmarna. Mattias Schöier hade hittat en tysk firma, vars program vi använde oss av i början.
Numera används det svenska programmet Paloma och omkring 45 000 mejl skickas ut varje år – de flesta veckovis till 300 församlingsmedlemmar och mer sporadiskt till Sångcompaniets drygt 600 adresser.
Kjells tidiga bakgrund handlade om mer handfasta insatser:
- Jag föddes på en skogsgård i Västergötland, som den tredje av nio syskon och fick hugga i och hjälpa till så gott jag kunde.
- I den bygden fanns många missionsförbundare, farfar byggde missionshuset. Det gav ju en tillhörighet som fortsatte när jag kom som studerande till Alingsås och Göteborg.
Och när han flyttade till Västerås för jobbet på Asea och sökte sig mot missionsförsamlingen mötte han dåvarande ungdomspastorn Torsten Orehag som undrade ”är du ny här?”
Numera hör han till veteranerna. Livet har, som för de flesta med tiden, rymt både glädje och sorg. Hustrun Anna-Kajsa drabbades av Alzheimers i samma veva som paret lämnat villan för en praktisk lägenhet i Slottsträdgården.
– Sjukdomen kom smygande…
Kjell blev bunden till hemmet men så småningom avlastad genom att hustrun fick komma till dagverksamhet och demensboende. Hon avled 2018.
Hans båda barn bor med sina familjer i Barkarö och Kjell har även en nära kvinnlig vän.
Han försöker nu överlåta en del av sin stora digitala insats i kyrkan på andra, men gissningsvis (och förhoppningsvis) finns han tillgänglig även i fortsättningen, när tekniken kräver en erfaren handläggare…
Text: Ann Lystedt
Foto: Per Söderbäck