Café Björnen (tidigare kallad Norra Björnöns Fritidsgård) är det första som möter den som lämnar fastlandet och åker över bron till Björnö.
Den syns inte från vägen där den ligger uppe på berget, och det går att välja några olika sätt att ta sig fram till gården. Den som parkerar under träden direkt efter bron kan antingen ta den branta, något övervuxna stigen, eller gå ut mot badplatsen på norra udden för att sedan svänga vänster och ta den något mindre branta stigen. Det går också att ta den lilla grusvägen ända fram. Väl framme möter man en samling hus av varierande slag. Husen är bekanta för många men hur och varför hamnade de här?
Björnö blir naturreservat
Vi backar till året 1953. Baptistkyrkan ligger på Sturegatan, och Missionskyrkan på den plats där man idag kör upp i Igors parkeringshus. Missionsförsamlingen hade även ett sommarhem på Djäkneberget där man drev servering och där kyrkkaffe dracks på sommaren. Västerås stad ville göra naturreservat av Björnö och utnyttjade därför sin förköpsrätt när det lilla timrade huset på berget på Björnös norra udde blev till salu.
Timmerhus för scouter och ungdomsverksamhet
Genom goda kontakter mellan missionsförsamlingen och stadens styrelse erbjöds församlingen att arrendera huset och den stora tomten. Tanken var att använda gården för ungdomsarbete, till exempel scouting. Förutom det enkla timmerhuset fanns här även en sovlänga för övernattning, och tomten som hörde till var stor. Den sträckte sig från huset och ut till öns yttersta spets.
Sommarkapell från Djäkneberget
Så gick det några år och staden skulle moderniseras. Missionskyrkan skulle rivas och Ansgarskyrkan byggas. I tomtaffären med staden lämnades tomten på Djäkneberget i utbyte mot den nya tomten på Pettersberg. Församlingen beslutade att göra om den ganska enkla anläggningen på Björnö till en gård för alla.
Delar av sommarhemskapellet på Djäkneberget monterades ned och byggdes upp på Björnö ihop med det befintliga huset. En altan byggdes till och den branta tomten fylldes upp för att marken skulle bli mer plan. På området fanns nu också ytterligare ett hus, den lilla stugan som sommarvärdarna numera brukar bo i. Innan den flyttades till ön och inreddes fungerade den som bastu för spelarna i VSK. Till sommaren 1969 stod den nya, större fritidsgården klar.
Stuguthyrning
I mitten på sjuttiotalet revs sovlängan och tre stugor byggdes. De skulle användas för uthyrning för att få lite liv och rörelse, men även ge ett ekonomiskt tillskott till driften av gården.
Ekumeniskt samarbete
Gården ägdes och drevs av Missionsförsamlingen, men även medlemmar från Baptistförsamlingen kom på besök och hjälpte till. Samarbetet om fritidsgården formaliserades 1983 mellan de två församlingarna, och två år senare byggdes servicelängan med toaletter och bastu, där båda församlingarna var med och betalade. På detta sätt drevs gården tillsammans fram till 2007, då de båda församlingarna gick ihop och bildade Ansgarsförsamlingen som idag äger och driver Café Björnen.